Kulturorientering

Cafét i stan

Ett av mina favoritsätt att avnjuta konst är i samband med sällskap och en kaffe. Inte alltid just det sällskapet jag har då det inte är så många egentligen i min omedelbara närhet som delar mitt intresse för detta. Det fanns ett annat café i stan tidigare med stort intresse för att hänga upp lokala konstnärer, jag hade själv en utställning uppe där ett tag ”At Elles” hette det och Elle är till denna dag en av de underbaraste människorna jag har träffat. När livet kaosade ihop i omgångar var jag där och försökte dra dit andra så hon kunde fortsätta hålla öppet. Så småningom var hon tvungen att stänga ändå och jag vet inte riktigt var hon flyttade sedan.

Senare kom ett annat café som satsade på ”finare” konst helt enkelt. Jag har sällan varit så förtjust i s.k. ”fin konst” men jag tänkte att jag ändå skulle ge det ett försök då jag har ägnat en del av kulturorienteringarna till att hitta konstnärliga smultronställen i min lilla hemstad. (OBS. Anledningen till att jag får intrycket att det gör ett finkulturellt anspråk beror dels på lokalen – högt i tak, vita väggar – väldigt white box-format, öppna ytor, gott avstånd mellan tavlorna och dels inredningen som till stor del består av såna krulliga antikvitet-artade soffor och bord med lejontassar). Det stämde ganska bra in på mina fördomar om stället drog jag som slutsats ganska snabbt och insåg att jag troligen inte hade öppnat mitt sinne så mycket ändå. Men jag har alltid haft så svårt för tunna akvarellmålningar av små sjöbodar eller blomvaser med tulpaner i. Det finns ju tusentals som ser likadana ut och även om et onekligen är skickligt gjort och säkerligen har tagit tid både i utförande och att lära sig och jag respekterar det. Men VARFÖR sjöbodar? VARFÖR samma gamla sketna klippiga kustlandskap om och om igen? Det här är folk som säkert har jobbat länge med att bli förtrogna med en lynnig, känslig och tidskrävande teknik och de envisas med att måla himmel&hav-bilderna som alla har sett miljontals gånger.

Så dels frågan: Varför målar folk sånt här? Är det inte otroligt ostimulerande och jobbigt att måla saker som har tusentals andra liknande verk som de kan ställas i direkt jämförelse med för att det är en bild på SAMMA SAK?!?! Förmodligen för att det finns en marknad för det helt enkelt vilket skjutsar in mig på nästa fråga – varför ställer ett café som gör anspråk på det finkulturella ut nästan uteslutande den här typen av konst som snarast idag är den moderne människans hötorgskonst. Eller är jag den snobbiga nu? Kanske.

Sådant otroligt slöseri med en fin idé tycker jag. Hade så gärna haft ett trevligt konst-café i staden jag bor i. Bohuslän har otroligt många begåvade konstnärer och bara den lilla estetiska gymnasieskolan vi har bubblar av talang som förblir osynlig till förmån för de säkert mer säljbara västkust-akvarellerna.