Vart tar den dig
Starta på en punkt
Följ den
Första tanken som gick upp var att själva assignmentet i sig var linjen och att följa instruktionerna var det som skulle föra mig vidare. Det föll på att jag inte kunde gräva fram en god nog idé till hur jag skulle gestalta instruktionerna. När jag förkastat den idén synliggjordes en annan tanke som legat halvformulerad i bakhuvudet. Att jobba med mina linjer. Ansiktet. Smink fick utgöra material och duken var ansiktet. Vi har ju mängder av linjer i ansiktet men hur skulle jag följa dem och vart?
Vart tar linjerna i ansiktet vägen? Ja de stannar ju där förstås (såvida man motstår frestelsen av botox och övriga ingrepp) med vad händer med tiden? De blir djupare. Tydligare, mer uttalade och mindre blyga. Det var så allt började men medan jag grejade blev jag inspirerad, fascinerad och fick lustiga flashbacks från min ungdom. Jag funderade på huruvida jag höll mig till uppgiften men å andra sidan så hade ju linjen, om så bara idén och linjerna tagit mig vidare på ett spännande sätt.
Här var jag fortfarande ganska "on track" med uppgiften.
Här började det balla ur. Men det är fruktansvärt roligt och nyttigt tror jag att leka och synliggöra sitt eget utseende på det här sättet. Så om man har barn och man tycker lägger orimligt mycket tid på att observera sig själva i spegeln eller med smink eller selfies så tror inte jag det behöver vara rätt igenom dåligt. Jag tror det är ett bra sätt att lära sig tycka om sitt eget utseende och veta hur man ska jobba med det för att känna sig nöjd med sig själv.
Den här bilden tyckte jag mest var cool.
Men det ar såhär linjerna svepte väck mig i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar