Tveklöst så kräver den här kursen något annat än vad alla tidigare universitetskurser jag slutfört har gjort. Där är det tydliga minimikrav för vad du kan göra för att hålla huvudet ovanför ytan under kursens gång och ro hem ett godkänt betyg och ofta har instruktionerna varit mycket klara för hur man även skal bemästra konsten att gå som Jesus på vattnet och korsfästa ett VG. Ett metafor som lämnar mycket att önska - jag vet - men poängen är att man vet var man ligger till. Trots att det finns skrivna mål känns det som att det som det någonstans förväntas att man kan växa som människa mellan varje veckoreflektion något jag växlar något bipolärt mellan att se som en spännande utmaning och en orimlig press.
Litteraturseminariet som handlade om estetiska lärprocesser fick det att brista för mig för trots att jag ser poängen med att visualisera, anpassa undervisningen efter eleverna och dela upp grupper för att skapa forum för diskussion tyckte jag att det var alldeles för stort fokus på en del begrepp som inte bidrog till någon större förståelse för texterna, en del av de texter vi hade fått i uppgift att läsa användes inte alls och det kändes som det arbete man han gjort för att förbereda sig inför seminariet var totalt meningslöst. Den fria grupperingen av begreppen ledde dessutom till okvalificerade gissningar om vad begreppen betydde och tvingad stigmatisering av likaklingande begrepp. På många ställen florarade falsk kunskap som inte rättades till då det inte var någon lärare närvarande i diskussionerna. Enda produktiva stunden när jag fick någon kunskap jag inte kom dit med var på rasten och det är tyvärr helt sant.
Vid litteraturseminariet om Fastasi och Kreativitet i barndomen tyckte jag också att litteraturen som bort väldigt i egna åsikter och tankar och jag är inte van att det fungerar så. Jag tror kanske att jag personligen är lite vilsen i den undervisningen som bedrivs här kontra den som jag har upplevt på andra institutioner på universitetet. Då har det snarare varit att kasta råa tomater om någon yttrar en åsikt utan att hänvisa till en källa och här är det nästan tvärt om. För min del blir det väldigt märkligt för vad är det vi får godkänt eller underkänt på då? Är det hur goda våra egna tankar är? Det är inte en retorisk fråga, jag undrar på allvar. Klart man ska kritisera och ifrågasätta men gör du det utan belägg i akademiska sammanhang annars så blir du sågad. Jag kan inte låta bli att känna att det är lite tvärt om här. Att jag verkar väldigt torr och låst som tänker på det här viset.
Dessa är mina reflektioner om de senaste veckorna och jag hoppas att det är okej att jag har slagit ihop dem för jag, jag frodas inte så mycket på en endaste liten vecka. Det är nog olika för olika människor men jag är samma jag från en vecka till en annan. Sedan får jag väl erkänna men inte skylla ifrån mig på att då jag är gravid och väntar mitt första barn så har inte skolan min odelade uppmärksamhet och det gör det nog svårare för mig ibland att engagera mig helhjärtat och det kan utan tvekan bidra till att jag har en mer kritiskt hållpunkt. Hade jag dykt in i det ordentligt är det mycket möjligt att jag inte hade haft lika många frågetecken runt allt som jag har i dagsläget.
Så jag hoppas inte någon tar illa vid sig över min kritik och vem vet - nästa vecka kanske blir annorlunda,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar