På Bohusläns Museum visas
en utställning om romer ”Det är vi som är dem”. Dessa är kombinerade med
föreläsningar av en kvinna som har jobbat med romers rättigheter i fyrtio år.
Tillsammans med detta fanns bilder på romer i olika åldrar, situation och
konstellationer i Rumänien. Jag har inte varit på föreläsningen men jag har
varit och kollat på bilderna flera gånger och varje gång har jag blivit mest
berörd av olika bilder. De som är riktigt starka är där människorna tittar rakt
in i kameran som om de utmanar den som tittar. Utmanar blicken på de som så
ofta tittar bort. Det är otroligt vackra bilder som skildrar trånga boenden och
svåra förhållanden men vissa foton visar ändå kärlek och leenden.
Några generationer
tillbaka – min mormors morfar, tror jag - var rom. Det är långt tillbaka
förstås och jag bär själv inte några väldigt påfallande drag som vittnar om
mitt urvattnade arv men min mamma har mörkt hår, starka drag och bruna ögon och
liknar lite dem jag ser på bilderna. Kanske blir det en genväg för mig att
knyta an till människor som lever i så skilda omständigheter från mig trots att
man har en del av dem runt sig mycket ofta.
Jag hade önskat att jag
hade prickat in den föreläsningen som hörde till då det här är så oerhört
viktigt och aktuellt ämne. Man skulle kunna göra all möjlig konst runt detta
men det blir något viss när man använder foto för något sådant här. Det blir
väldigt trovärdigt och dokumentärt även om det såklart finns en vinkel och ett
syfte med hur bilderna är tagna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar