Veckoreflektion 2

Efter en vecka med stop motion, serieteckning och litteraturseminarium känner jag att man verkligen kommit igång med arbetet och kanske fått lite bättre grepp om hur vi kommer att jobba i framtiden på skolan. Animation tyckte jag var väldigt roligt och när jag undersökte serier i samband med det så började jag tänka att det hade varit fantastiskt att göra film med sin egna figurer så småningom och se dem få liv på det viset som vårt lilla blob-monster fick.

Serieteckning hade jag kunnat tänka mig att fortsätta med och utveckla för jag tycker att det faller ganska naturligt att måla på det viset även om jag inte är någon stjärna på att göra samma figurer flera gånger. Lektionen gjorde absolut att jag fick upp ögonen för hur man skulle kunna jobba med serier i skolan.

Jag tror hela veckan har bidragit till en viktig insikt om att man måste anstränga sig för att inte hamna i gamla traditionella sätt att lära sig/ta till sig kunskap. Vikten av att jobba visuellt så att inte folk som inte har tålamod eller fallenhet för att läsa få nackdelar i skolan. Även för att folk som främst läser för att tillägna sig kunskap ska få lov att utveckla det visuella språket så att alla får så stor bredd som möjligt i sina språkfärdigheter. Allt detta blev väldigt tydligt för mig under litteraturseminariet. De allra flesta har väl en uppfattning om vad ett litteraturseminarium är för något och det låter ju inte så roligt för många. För mig däremot är det väldigt tryggt eftersom jag alltid har haft läshuvud och varit duktig på att formulera mig. Jag har dessutom läst litteraturvetenskap på universitet tidigare och där försäkrar jag om att det är högst traditionellt men jag vande mig snabbt och blev bekväm med formen för undervisning. Seminariet som vi hade vände verkligen upp och ner på hur jag var förberedd på att hantera den specifika situationen och jag var tvungen att tänka. Skulle jag kunna använda den här typen av undervisning själv? Jag tror absolut att gestaltning och visualisering gör att saker fäster bättre i minnet. Jag tror absolut att man skapar en meningsfull diskussion både i smågrupperna och i klassen genom att ge den typen av uppgifter. Det enda jag frågar mig är om resultaten och gestaltningen av begreppen inte fäster sig i våra minnen som lite väl stigmatiserade och onyanserade. Men det kanske är så begreppen är menade att användas eller så kanske det bara inte gör något att det vi kommer ihåg är de alla grövsta dragen.

Jag tyckte också det var väldigt inspirerande att arbeta med arbeta med serier när vi skickade vidare dem mellan varandra. Det hände väldigt intressanta grejer med historierna när man gjorde på det viset och så skulle jag gärna kunna tänka mig att jobba med mitt eget skapande i varierade former.

Det här är en något polerad version av min, Evas och Justynas serie producerad under serilektionen