Inte världens bästa avbildning av bilden men hursom. Här ser vi Alice med den överdimensionerade och antropomorfa larven som röker vattenpipa. Det finns larver, det finns vattenpipor men det Carroll gör med sin misstänkt trippade och troligen opiumbeslöjade kreativitet är att han sätter ihop dessa. Larven är ju förstås inte för stor i berättelsen som vi förstår när vi slår detta samman med texten, det är Alice som har krympt och tagit rollen som den som fått träda i en lustig storlek. Men larven avviker från många av sina verkliga särdrag genom förmågan att samtala och naturligt vis röka vattenpipa som är en av de former av tobakskonsumtion som kräver mer förberedelse än en del annat.
Ett enkelt med gott exempel när varianter av den verkliga världen blir främmande och desto mer spännande av att omkombinera och leka med storlekar. Att förmänskliga är förstås ett uråldrigt stilgrepp inte minst i diktkonsten som fortfarande blir mycket effektivt då vi lättare relaterar till det som liknar oss och vi finner i vår omvärld. Kanske är det inte minst därför fantasin måste eka i verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar