Veckoreflektion 6

Den här veckan har vi haft seminarium gällande konstteori/samtidskonst och även barns bildskapande. Dock skall ju det förstnämnda seminariet ägnas ett eget inlägg så här kanske det främst skall redogöras för det senaste nämnda. Som assignment talade vi om linjer vilket ledde till ett intressant fredagsseminarium med olika tolkningar av uppgiften vilket var spännande.

Vi fick lov att diskutera barns bildskapande i relation till "visuell kultur idag". Det var lite svårt att få en riktig diskussion om det delvis kanske för att det är svårt att enas om vad som är visuell kultur idag. Många diskuterade utifrån vilka bilder man få på internet (vilket är nästan alla bilder som finns i världen). Kanske tänker man mer på hur man tar till sig bilder då? Vad är vår visuella kultur och vad är "idag"? Det var svårt att diskutera som om detta bara vore allmänt vedertaget. Det verkade också svårt med just de frågor vi hade att utgå ifrån boken helt och hållet då den hade ett ganska pragmatiskt förhållningssätt och var svåröversatt till just dessa typer av frågor- tyckte jag. Kanske hade varit lättare om man förhöll sig till några få av de olika synsätten som presenteras i boken. Dock är frågan så bred och så ospecifik att jag blir lite tagen. 

I slutändan tänker man väl främst på de relativt nya sätten som barn får tillgång till bilder - tänker man sig då en 10-11-åring som kan få tag i bilder själv blir det gärna internet men vad för hemsidor är dessa barn på? Sedan tänker jag även att 10åringar har ändå kommit relativt långt i sin kognitiva utveckling så att de kan reflektera hyfsat kring det de ser. Min man hävdar mycket bestämt att det främst är en moralpanik kring de grova bilder som många utsätts för i mycket ung ålder genom en del TV/dataspel och jag är inte beredd att tro att det inte har någon effekt alls på en del i varierande grad mottagliga, unga människor. Sedan finns de små barn som praktiskt taget uppfostras av surfplattor med massa fluffiga, färgglada, animerade djur - spel som är skapade för att deras åldersgrupp ska mana sina föräldrar att köpa saker. Digitala spel i oändlig variation är tillgängliga i alla åldrar och en del av de allra flestas barndom och uppväxt. Världen är idag mycket visuell och det är ju också något som barn som växer upp idag bli mycket bättre på att uttyda, kanske även vara kritiska mot. Men hur översätts detta i barns bildskapande? Det är ju för tidigt att se än men kanske kan man då se en rockad i de olika annars så schematiska faserna av barns tecknande. Ska man tro Piaget så kanske ett barn ändå är knutet till de kognitiva stadier de tycks ha till sitt förfogande. Men visst måste motiven påverkas? Motiven måste väl komma längre ifrån barnets egen närmiljö när livsvärlden expanderas med hjälp av internet och television (ß ville låta som en uråldrig teoretiker snarare än en 21-årig student för att ge legitimitet).

Något som kanske inte helt och hållet hör till saken är att jag undrar väldigt mycket vad som kommer att ske med handkoordinationen när man lär sig skriva på datorn som liten i stället för att skriva vackra bokstäver i skrivstil. Gamla människor kan idag om de så bara gått grundskolan skriva otroligt vackert, min lillebror kan inte skriva på en rad för att rädda sitt liv – det är en stor skillnad bara några få år gör idag. Hur kommer det vara för elever som inte kommer från konstnärliga hem eller har ett eget starkt intresse, att fatta pennan när man kommer till bildlektionerna när man främst har knappat in ord digitalt. Skriver man för hand så liknar rörelsen väldigt mycket det som händer när man målar men vad ska vi göra med de stötiga fingerrörelserna som varje barn har sedan sina första skolår när vi ska försöka få dem att göra en enkel blyertsskiss. Inte för att höja de klassiska medlen till skyarna – men var är vi utan dem?

Dessa är tankar som väckts för mig under veckan i förhållande till det vi har gjort.