Jag bestämde mig för att
besöka en av de mest frekvent föränderliga streetartplatserna i Uddevalla
stadskärna. Det är en tunnel som leder upp till min gamla gymnasieskola och det
hände ofta när man gick i skolan där att det stod folk och graffade dagen lång
trots att vår inte var det estetiska skolan. Jag såg att jag hade lite otur när
jag var då tunneln som vanligen utsmyckas av skumma figurer, ailien monsters och
bisarra men kraftfulla meningar var främst tags och skrivna ord som tog mycket
plats. När jag inte har en bebis i magen som andas in allt jag gör längre ska
jag dra till samma tunnel och ta plats i det space som ca 2-300 elever passerar
varje dag (alla går kanske inte genom tunneln). Jag har god lust att rikta
motivet mot skolans rektor som råkar vara en dålig människa och sämre rektor.
Han har sedan jag tog studenten för 2 år sedan har han drivit bort några av de
bästa lärarna jag haft och de som inte är borta har fått övriga plikter än
undervisning till förmån för skolans marknadsföring och networkande med
universitet. För mina syften är denna tunnel då alldeles utmärkt då den även är
av kommunen utsedd lovlig mark för graffitikonstnärer. Sedan finns ju den stora
fördelen att mycket få lärare och aldrig någonsin rektorn som är för fin för
kollektivtrafiken – passerar tunneln så skulle man exempelvis måla en karikatyr
av rektorn skulle det nog ta lite tid innan det upptäcktes om inte någon liten
präktig muf-tönt skvallrade – det har ju hänt förr.
MEN för att hålla sig
till saken! Någon av de stora dragningskrafterna med street art är för mig att
man tar för sig, tar plats, sprider färg, konst, glädje, politiska budskap,
visar upp sig själv, pekar ut saker som är fel med världen, utsmyckar, gör
saker vackert. Den gemensamma respekten mellan street artists är också viktigt.
Vad händer då egentligen när man dels tillåter konstnärerna. Vad händer med den
rebelliska akten? Vad händer med budskapet? Vad händer med konsten? När man
säger kör på? Vad händer med resten av stadens väggar när man hänvisar
konstnärerna till några få platser i staden? Förmodligen det man hoppas på som
kommunalarbetare – de förblir tomma. Konsten koncentreras till en punkt när man
kan välja att se den eller inte se den, vad händer då med friheten? Vad händer
med respekten konstnärer emellan när man måste måla över andras verk för att
göra plats för sina egna? Vad händer med gemenskapen i den allelopatiska miljön
där man måste skyla andras verk för att få plats med sin egen? Det blir en
hierarki men blir det även en evolution? De kraftfullaste verken överlever? Att
döma av vad jag såg när jag var där var det en och samma snubbe (inte fördom
utan tror mig känna igen hans verk och stil) som hade härjat i hela tunneln och
de visar nog mer att det är den som tar för sig som får uppmärksamhet och
plats. Pengar är också en faktor här eftersom sprayburkar är ganska dyra och
räcker inte så himla långt i taget om man ska täcka en hel tunnel.
Jag blev väldigt sugen på
att börja köra själv igen och börja ge mig ut och finslipa min teknik. Det
finns nog inte så hemskt många olika konkurrenter i denna lilla stad men det
märker man väl när man ger sig in i spelet. Eller ska man strunta i spelet och
sprida färg och konst på stället som inte ber om det lika fromt som den lilla
tunneln innan gymnasieskolan?
Här är tunneln med skolan i bakgrunden. Grafittitunneln spiller ändå ut lite över stenarna bredvid. Det tycker jag är trevligt, varför ska de få fortsätta vara tråkiga och gråa?
Som sagt inte så mycket figurer och budskap vad mina ögon kunde se men tycker om hur man har använt "golvet" och låtit färgerna spilla över.
Som sagt inte så mycket figurer och budskap vad mina ögon kunde se men tycker om hur man har använt "golvet" och låtit färgerna spilla över.
Även här har man använt det lite mer svårtillgängliga och utmanande innertaket på tunneln. Man kan även se hur folk skriver över varandra på den begränsade ytan.
Hittade trots allt en spännande figur. Funderar på om den har blivit attackerad av en annan grafittikonstnär eller om originalkonstnären lade till klottret i ansiktet som en effekt. Jag tycker i alla fall att den blir mycket mer intressant för mig än den hade verkat annars. Man ser också att rutan åt höger antigen är ganska nymålad eller av någon anledning skonats från andra insatser. Även att det inte är vilken hobbykonstnär som helst efter nog med är noga grundat med grå färg bakom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar