fredag 6 mars 2015

Kulturorientering 3

Jag bestämde mig för att besöka en av de mest frekvent föränderliga streetartplatserna i Uddevalla stadskärna. Det är en tunnel som leder upp till min gamla gymnasieskola och det hände ofta när man gick i skolan där att det stod folk och graffade dagen lång trots att vår inte var det estetiska skolan. Jag såg att jag hade lite otur när jag var då tunneln som vanligen utsmyckas av skumma figurer, ailien monsters och bisarra men kraftfulla meningar var främst tags och skrivna ord som tog mycket plats. När jag inte har en bebis i magen som andas in allt jag gör längre ska jag dra till samma tunnel och ta plats i det space som ca 2-300 elever passerar varje dag (alla går kanske inte genom tunneln). Jag har god lust att rikta motivet mot skolans rektor som råkar vara en dålig människa och sämre rektor. Han har sedan jag tog studenten för 2 år sedan har han drivit bort några av de bästa lärarna jag haft och de som inte är borta har fått övriga plikter än undervisning till förmån för skolans marknadsföring och networkande med universitet. För mina syften är denna tunnel då alldeles utmärkt då den även är av kommunen utsedd lovlig mark för graffitikonstnärer. Sedan finns ju den stora fördelen att mycket få lärare och aldrig någonsin rektorn som är för fin för kollektivtrafiken – passerar tunneln så skulle man exempelvis måla en karikatyr av rektorn skulle det nog ta lite tid innan det upptäcktes om inte någon liten präktig muf-tönt skvallrade – det har ju hänt förr.

MEN för att hålla sig till saken! Någon av de stora dragningskrafterna med street art är för mig att man tar för sig, tar plats, sprider färg, konst, glädje, politiska budskap, visar upp sig själv, pekar ut saker som är fel med världen, utsmyckar, gör saker vackert. Den gemensamma respekten mellan street artists är också viktigt. Vad händer då egentligen när man dels tillåter konstnärerna. Vad händer med den rebelliska akten? Vad händer med budskapet? Vad händer med konsten? När man säger kör på? Vad händer med resten av stadens väggar när man hänvisar konstnärerna till några få platser i staden? Förmodligen det man hoppas på som kommunalarbetare – de förblir tomma. Konsten koncentreras till en punkt när man kan välja att se den eller inte se den, vad händer då med friheten? Vad händer med respekten konstnärer emellan när man måste måla över andras verk för att göra plats för sina egna? Vad händer med gemenskapen i den allelopatiska miljön där man måste skyla andras verk för att få plats med sin egen? Det blir en hierarki men blir det även en evolution? De kraftfullaste verken överlever? Att döma av vad jag såg när jag var där var det en och samma snubbe (inte fördom utan tror mig känna igen hans verk och stil) som hade härjat i hela tunneln och de visar nog mer att det är den som tar för sig som får uppmärksamhet och plats. Pengar är också en faktor här eftersom sprayburkar är ganska dyra och räcker inte så himla långt i taget om man ska täcka en hel tunnel.


Jag blev väldigt sugen på att börja köra själv igen och börja ge mig ut och finslipa min teknik. Det finns nog inte så hemskt många olika konkurrenter i denna lilla stad men det märker man väl när man ger sig in i spelet. Eller ska man strunta i spelet och sprida färg och konst på stället som inte ber om det lika fromt som den lilla tunneln innan gymnasieskolan?



Här är tunneln med skolan i bakgrunden. Grafittitunneln spiller ändå ut lite över stenarna bredvid. Det tycker jag är trevligt, varför ska de få fortsätta vara tråkiga och gråa? 



Som sagt inte så mycket figurer och budskap vad mina ögon kunde se men tycker om hur man har använt "golvet" och låtit färgerna spilla över.


Även här har man använt det lite mer svårtillgängliga och utmanande innertaket på tunneln. Man kan även se hur folk skriver över varandra på den begränsade ytan. 


Hittade trots allt en spännande figur. Funderar på om den har blivit attackerad av en annan grafittikonstnär eller om originalkonstnären lade till klottret i ansiktet som en effekt. Jag tycker i alla fall att den blir mycket mer intressant för mig än den hade verkat annars. Man ser också att rutan åt höger antigen är ganska nymålad eller av någon anledning skonats från andra insatser. Även att det inte är vilken hobbykonstnär som helst efter nog med är noga grundat med grå färg bakom. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar