Assignment 1
"Under min väg från A till B fick jag tre tecken på att världen inte är densamma som igår"
Assignment 2
Ta bussen/spårvagnen/benen och färdas minst 10 minuter. Ställ en fråga. Använd din ickedominanta hand för att svara på frågan. När du fått ditt svar får du fråga på nytt, och låta din ickedominanta hand avgöra.
Assignment 3
På andra sidan finns det du letar, använd det
Givna assignment:
Assignment 2 - Till Lovisa
"Väldigt bourgeois"
Assignment 3 - Till Sara
Finn bjälken i ditt eget öga och bygg ett hus av den
Jag tänkte inte så mycket när jag komponerade mina assignments. Jag gick på instinkt och känsla. För mig var det också länge sedan jag gjorde assignments i skolan så hade glömt lite hur de brukade se ut. Eftersom det fanns några hållpunkter redan att förhålla sig till så valde jag att göra lite mer abstrakta assignments så att de skulle fungera mer som ett frö av inspiration eller en knuff i en riktning än som instruktioner. Men blev lite osäker på dem just i överlämnandet av dem.med det gjorde det desto mer spännande att se vad de resulterade i.
Mina utförda assignments fick sin riktning väldigt av privata associationer och blir då rätt personliga egentligen vilket jag tyckte vara skönt att kunna agera ut utan att behöva förklara exakt hur jag hade tänkt. Hade jag varit tvungen att redovisa det i detalj hade jag löst dem annorlunda och det hade varit svårare för mig att utföra dem tror jag. Jag tycker det är fint ibland att Gun-Britt betonar att det inte alltid är nödvändigt att försvara eller förklara det en har skapat i ord, för mig var det mycket befriande i just dessa uppgifter och just nu i livet på något vis för då fick jag personligen ut mycket mer av att göra dem men det kan ju skapa problem i en bedömningssituation. Tror att den stora styrkan hos assignments är att de är just prestigelösa och kanske inte ska behöva försvaras eller bedömas. En får tillfälle att undersöka sin egen process som endast delvis kan åskådliggöras genom resultatet. Med det sagt så är jag ändå väldigt nyfiken på hur de andra som jag gav assignment till har uppfattat det och resonerat vilket kanske blir lite motsägelsefullt
Går det att använda assignment för bedömning i skolan? Det assignment som jag gjorde på en sten med kol finns ju troligtvis inte ens kvar idag och det är ju helt omöjligt för någon som inte var där att förstå exakt vilken effekt min akt av att sitta och måla på en sten på en nästan öde strandpromenad i Uddevalla gav. På så vis blir det ännu svårare att urskilja process och gärning när det filtreras genom ännu ett medium som foto och blogg. Så någonstans måste ju fokus i ett assignment vara på den inre processen och det är spännande att jobba med men hade verkligen inte velat bedöma elever utifrån en sådan uppgift. Så det skulle i så fall mer vara som en övning eller ett verktyg och fokusera på en inre process som kanske inte bör exploateras och blottläggas i ett klassrum. På så vis kan det också vara ett sätt att återfokusera eleverna på lärandet i stället för bedömning och betyg genom att ha en uppgift som inte är till för bedömning utan lärande om sig själva och deras skapandeprocess. Och det behöver ju inte vara helt fel för att sedan bringa fram egenskaper och kreationer eller diskussioner som leder till en mer konkret måluppfyllelse som ger en starkare koppling till läroplanen.
